Eller kanske flera bilder nån gång i veckan. Det är ju svårt det där med att lova saker. Lova saker man vill skall vara en vana. Eller i alla fall bli en vana. Vi hittade en mutter som höll vad den lovade. Trots att den inte längre uppfyllde nåt syfte satt den stadigt fast i det ruttna virket. Som av gammal vana.
Eller som mask uschlingen jag grävde upp. Som någon annan grävde upp. Den höll vad den lovade där den satt som agn på metspöt. Om det underförstått är menat att levande agn är det bästa agnet. Resultatet; en medelliten aborre som redan var död då bilden togs.
Skulle vilja säga att inga djur kom till skada under foto sessionen men det kan jag inte lova. Aborren sprattlade och hoppade allt vad den kunde där på båten. Men som sagt, då var det redan försent. Någon kamera fanns heller inte att tillgå för att föreviga detta. Lämnar således frågan om aborrens eventuella skada eller inte därhän. Men sedan drog Guds vrede in över oss. Straffet för att det inte blev en bild om dagen. Och för aborrens plötsliga död. För att inte tala om maskens. Moln på semestern, kan det bli värre?